I skuggan av det uppmärksammade Navalnyj-fallet har Jurij Dmitrievs öde återigen prövats i domstol. Domen mot den ryskkarelske historikern, som lett utgrävningar av massgravar från Stalintiden, fastställdes till 13 års fängelse. Kaa Eneberg skriver i Säkerhetsrådet om rättsprocessen.
Historikern Jurij Dmitriev vid en av massgravarna från Stalintiden med mördade emigrantarbetare från otaliga nationer, däribland de så kallade Kirunasvenskarna. Upptäckterna anses som problematiska av regimen och fängelsestraffet mot Dmitriev beskrivs som politiskt motiverat. Foto: Wikimedia Commons.
Det blev ingen strafflättnad för den fängslade ryskkarelske historikern Jurij Dmitriev i Petrozavodsk. En rysk överdomstol har i veckan bekräftat hans dom på 13 års straffläger för sexuell kränkning av hans 14-åriga adoptivbarn. Utslaget kom som en överraskning för många som förväntat sig, om inte frigivning så i alla fall lättnader. Utslaget godtas dock inte som slutgiltigt.
Fallet Dmitriev hade tagits upp av finska politiker i diskussioner med ryssarna. Bland annat i förra veckan av utrikesminister Pekka Haavisto med kollegan Sergej Lavrov. Även president Sauli Niinistö förväntas diskutera hans öde.
Rättegången via länk – med domarna i St. Petersburg och Dmitriev i Petrozavodsk – hölls i skuggan av det stora nationella och internationella uppbådet vid rättegången för oppositionspolitikern Navalnyj i Moskva. I Petrozavodsk begränsades polisens uppdrag till att jaga bort en ensam plakatbärande Dmitriev-sympatisör som sökt sig till domstolsbyggnaden när kravallpolisen i Moskva i full uniform bekämpade människoskaror i den ryska huvudstaden.
Den så kallade kassationsdomstolen i St Petersburg, som fällde utslaget, hade att antingen bekräfta domen utfärdad av högsta rätten i Karelen eller frige honom. Efter en dryg timme deklarerades att domen på 13 år står fast. Dmitriev, som i 20 år lett utgrävningar av massgravar från Stalintiden, hade inte godtagit ett reducerat straff utan krävde frikännande.
Rättsprocessen mot Dmitriev har pågått sedan 2016 då han greps efter att i många år ha hyllats och hedrats för sitt arbete för att lokalisera och identifiera människooffer från främst 1930-talet. Bland dessa gravar återfinns av regimen mördade emigrantarbetare från otaliga nationer, däribland de så kallade Kirunasvenskarna. De invandrade oftast via Amerika till Sovjetkarelen för att bygga en framtid i de karelska skogarna.
I mitten av 1990-talet då Dmitriev med hjälp av studenter och militärer byggde upp Sandarmokh-gravarna, och något senare Krasny Bor nära huvudstaden, arbetade man i medvind. Intresset var stort och gravfälten var naturliga utflyktsmål för många som ville hedra sina försvunna släktingar inklusive munkarna från närliggande Solovetskjiöarna.
I ett försök att även desavuera Dmitrievs insatser som historieforskare har ett par professorer i ledningen för universitetet i Petrozavodsk lett egna utgrävningar av gravfälten. Genom dem försökte man bevisa att de döda soldaterna var ryssar som Finland skjutit.
Dessa utgrävningar talar man tyst om idag.
Kaa Eneberg
Journalist och författare
Fotnot: Kaa Eneberg har skrivit två prisbelönta böcker om Kirunasvenskarnas tragiska öde i forna Sovjetunionen. Den första heter ”Tvingade till tystnad” och den andra ”Förnekelsens barn”.
