Sovjetunionen föll, men återuppstod under Putin konstaterar ambassadören Manne Wängborg som blickar tillbaka på Andrei Amalriks berömda bok ”Kommer Sovjetunionen att bestå till 1984?”. Putins historiesyn har inspirerats av Orwells krassa analys: ”Vem som styr det förflutna styr framtiden; vem som styr nuet styr det förflutna”. Sverige behöver som nära grannland räkna med otyglade folkrättsbrott, öppna eller förtäckta hot och fortsatt sovjetisk maktdominans under lång tid framöver.
Författaren och dissidenten Amalrik. Foto: Wikimedia Commons/Hans Peters.
Den sovjetiske dissidenten, författaren och historikern Andrei Amalrik blev för 50 år sedan berömd för sin bok Kommer Sovjetunionen att bestå till 1984?
Andrei Amalrik förutspådde att Sovjetunionen skulle överleva George Orwells dystopiska år 1984. Han blev sannspådd. 1984 kom och Sovjetunionen bestod. Men just vid den tiden började det knaka ordentligt i fogarna och bara några år senare var den tidigare så monolitiska Sovjetunionen upplöst.
Men Andrei Amalrik hade inte valt titeln Kommer Sovjetunionen att bestå till 1984? om han inte förutsett och hoppats att Sovjetunionen en dag skulle komma att upplösas. Redan på första sidan gör han en självbiografisk programförklaring. Han berättar att han som historiker varit sysselsatt med att skriva en bok om Rysslands vagga, Kievskaja rus’, men tvingats avbryta arbetet. Han fortsätter med syrlig ironi: ”Nu hoppas jag bli kompenserad för denna missräkning genom att bli vittne till denna stats undergång.”
Andrei Amalrik skulle dock inte få bli vittne till Sovjetunionens upplösning. Ja, inte uppleva året 1984 heller. Han dog 1980.
Vad Andrei Amalrik inte riktigt räknade med var Sovjetunionens snara återuppståndelse.
Sovjetunionens upplösning följdes av en kort euforisk fas under 1990-talet, nära förknippad med Jeltsins presidentperiod, då en avveckling av den kommunistiska tvångströjan och en övergång till en ny, demokratisk samhällsordning föreföll möjlig. Ett bland oräkneliga uttalanden i den riktningen gjorde den liberale reformekonomen Jegor Gajdar 1994: ”Ryssland har idag en unik chans att ändra sin sociala, ekonomiska, ja hela sin historiska orientering och bli en republik av ’västerländsk’ typ.”
Men dessa stämningar slog inte igenom. Snart visade sig i Ryssland starka motkrafter, krafter som skulle visa sig starkare, övermäktiga. Krafter som sökte vrida klockan tillbaka. Som, med en drastisk förenkling, i praktiken ville återupprätta Sovjetunionen.
Anförare för dessa krafter blev småningom Vladimir Putin. När Jeltsin oväntat abdikerade från posten som Rysslands president vid millennieskiftet blev Putin tillförordnad president. Utkorad och uppbackad av Jeltsin hade den förre underrättelseofficeren Putin sedan inga svårigheter att vinna presidentvalet och bli ordinarie president. Jeltsin var i sin krafts dagar en karismatisk och mycket populär president i Ryssland, men med tiden tacklade han av och när han helt oväntat avsade sig presidentämbetet var han sliten och orkeslös, i praktiken ur stånd att styra sitt väldiga rike.
Kontrasten med Putin kunde inte ha varit större. Den yngre, kraftfulle och sportige Putin blev en drömprins. Han utstrålade hälsa och beslutsamhet, vilket det ryska folket under Jeltsins förfall längtat efter och därför värdesatte högt. Putin surfade också på en våg av välvilja och positiva förväntningar i omvärlden, där man först tog för givet att Putin skulle fullfölja det politiska och ekonomiska reformarbete som Jeltsin hade påbörjat under 1990-talet.
Så skulle det dock inte bli. Tvärtom, försiktigt men målmedvetet vred Putin om kompassen, gjorde sig själv allt mer enväldig och började styra Ryssland tillbaka i sovjetisk riktning.
Putin drog lärdom av George Orwells krassa historiesyn och skarpa samhällsanalys: ”Vem som styr det förflutna styr framtiden; vem som styr nuet styr det förflutna.” I likhet med George Orwells ”Sanningsministerium” nöjer sig Putin inte med att styra samtiden och framtiden. För att förverkliga sina totalitära maktanspråk vill han också styra det förflutna. Som den samvetslöse envåldshärskare han är skyr Putin inga medel, utan förfalskar och förvränger som det passar hans privata och politiska syften.
Hur länge kommer Putin att hänga kvar? Foto: Unsplash/Ignat Kushanrev.
Putins ständigt citerade utsaga 2005 om att ”Sovjetunionens kollaps var en av århundradets stora geopolitiska katastrofer” hör till de mest talande tecknen på medveten, programmatisk sovjetnostalgi, som tar sig många uttryck – förföljelse och förtryck av politisk opposition, människorättsförsvarare, författare och oliktänkande, Stalin-kult, stormaktschauvinism, ja, även militärt våld mot grannländer.
Putins exempellösa medgivande nyligen att den ryska säkerhetstjänsten tar livet av medborgare om man ser behov av det – Navalnyj skulle ha dödats om man bara velat ha ihjäl honom – demonstrerar att dagens politiska ledning i Ryssland är ideologisk arvtagare till Stalindiktaturens rättslöshet och terror, förtryck, förföljelse och godtyckliga dödande.
Den slagfärdige och uppfinningsrike oppositionspolitikern Navalnyj utmanar, med sin orädda sanningslidelse, Putins hämningslösa maktanspråk och totalitära verklighetsförfalskning.
De första åren efter Sovjetunionens upplösning, under Jeltsins 1990-tal, kunde man med rätta hävda att Ryssland skilde sig från Sovjetunionen i ett helt avgörande hänseende: medborgarna kunde fritt uttrycka sina åsikter i tal och skrift utan att behöva frukta att utsättas för hot eller våld eller att kastas i fängelse.
Men Putin-regimens försåtliga giftmord på meningsmotståndare och brutala jakt på Navalnyj-anhängare åskådliggör hur Ryssland steg för steg närmar sig sovjetisk maktutövning – fullständig rättsosäkerhet, inhemsk terror och godtycke.
Genom olika politiska och juridiska tricks – först, efter maximala 12 år i en följd som president, rockaden med sin förtrogne, dåvarande premiärministern Medvedev, som lirkades in som president i en mandatperiod för att sedan möjliggöra Putins författningsenliga återkomst som president för ytterligare 2 x 6 år, därefter den på papperet regeltrogna författningsändringen som tillåter Putin att även efter den andra omgångens maximala 2 x 6 år, det vill säga totalt 24 år i ämbetet, fortsätta som Rysslands president – har Putin tryggat Sovjetunionens fortbestånd till, ja, bortom, 2034, ett halvt sekel efter Orwells ödesmättade 1984. Putin som garant för det återuppståndna Sovjetunionens kontinuitet.
Det eviga Ryssland, det eviga Sovjetunionen, den evige Putin.
Tror någon att Putin nöjer sig med att Sovjetunionen består till 2034, 50 år efter 1984?
Nej, knappast. Sverige måste som nära grannland till det återuppväckta Sovjetunionen räkna med otyglade folkrättsbrott, öppna eller förtäckta hot och fortsatt sovjetisk maktdominans längre än så. Kanske till 2084, kanske längre. Detta måste bli en konstant i vår säkerhetspolitiska omvärldsanalys.
Vem dristar sig att extrapolera ett halvsekel till och skriva boken ”Kommer Sovjetunionen att bestå till 2084?”
Manne Wängborg
Diplomat i Ryssland 1998-2003, 2006-2010 samt ambassadör i Kazakstan 2010-2014
