Ryssland har kört fast och kriget ser ut att bli långvarigt skriver överste Nils Bildt i en betraktelse över storkriget mellan Ryssland och Ukraina.
Ukrainska civila tar skydd under en bro. Av Mvs.gov.ua, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=115859375
Det verkar det var slut på kraften i de ryska markoffensiverna i väst. När ryska generaler dör, (minst tre, men kan vara så många som sju), beror det antingen på att sambandet inte fungerar mellan staber och förband eller att de underlydande cheferna inte lyckas övertyga sina chefer om att det är omöjligt att fullfölja givna order. Därför tar generalerna sig själva längst fram till stridslinjerna och får det bekräftat, men blir samtidigt en given måltavla för ukrainska attacker.
Det verkar som ryska förband nu gräver ner sig och försvarar tagen terräng och ger sig av från vissa platser. Det syns på satellitbilder i västra delen av Ukraina och på hemska bilder från norr om Kiev. Att ryssarna retirerar och att ukrainarna tar tillbaka terräng beror på det sega ukrainska motståndet och att de ryska förbanden sannolikt har slut på ammunition, mat och bränsle och stridsvilja och att de har lidit stora förluster. Det samtida mördandet av civila är helt obegripligt krigsförbrytelse och straffbart. Samtidigt utgör morden ett tecken på det ryska misslyckande och reträtt från Kiev.
Att vi nu ser en avmattning är indikationen på fokus på den östra delen, dvs Donetsk och Luhansk tillsammans med omgrupperingar bakåt. Även om det är för tidigt att dra slutsatser om det är ett utspel inför en förhandling eller vilseledning för ett förnyat angrepp efter reorganisering återstår att se. Ryssland har lidit stora oförutsedda förluster och flera förband är inte längre stridsdugliga, dessutom har vädret varit på den ukrainska sidan med lera som hållit de ryska förbanden på vägarna.
Under tiden fortsätter ryssarna med bekämpning av militära och civila mål. De har avfyrat moderna robotar mot militära mål som baser. De äldre, mindre träffsäkra, robotarna avfyras mot stora civila mål. 1250 robotar beräknas ha använts, omkring hälften av den beräknade ryska arsenalen. Men Putin vågar nog inte satsa alla sina robotar på Ukraina. Takten kommer därför sannolikt att avta.
Robotattackerna är ytterligare ett tecken på att underhållsvägarna är osäkra och otillräckliga för att föra fram artilleri och ammunition i stor skala. Artilleribekämpning fordrar frontnära grupperingar och omfattande transporter.
Det är en chimär att tro att rödmarkerade områden på kartorna är ”rysk-kontrollerade” Färgen visar bara att ryssarna har ryckt fram genom dessa och var frontlinjen går. Ryssarna kontrollerar viktiga platser och genomfartsvägar, men inte ytan, som dessutom fortfarande är för blöt och ofarbar för stora förband.
Inom ”tagna” områden ökar det civila motståndet. I vissa fall har ryska förband retirerat och meningslöst skjutit civila, även det ett brott mot krigets lagar. Motståndet kommer att öka och övergå till partisan- och gerillakrig, inledningsvis i Ukraina, men det kan komma att utsträckas in i Ryssland.
När Ukraina torkar upp och våren kommer förändras förutsättningarna. På de öppna ytorna kommer ryssarna att breddgruppera och utnyttja pansarförbanden på ett förödande sätt. Men i skogar kommer ukrainska förband framgångsrikt att gå in i ”ryskkontrollerade” områden och genomföra attacker på underhålls- och ledningsplatser med förödande effekt.
Det finns all anledning att tro att västmakternas underrättelse- och signalspaning identifierar alla ryska förbands samband och grupperingar och att denna information delges de ukrainska förbanden.
Luftkrig är ryssarna avvaktande med, efter att de inledningsvis inte lyckades slå ut det ukrainska jaktflyget och luftvärnet för att etablera luftherravälde. Ukrainarna har kvar tillräckliga delar av sitt jaktflyg för att förneka luftherravälde. Dessa är utspridda på flera baser och svåra att bekämpa med attackflyg. De rysktillverkade luftvärnssystemen för medelhög och hög höjd, som ukrainarna har, verkar vara effektiva.
Luftlandsättningar verkar ryssarna inte tro på, efter förluster av trupptransportflygplan och efter inledande motgångarna i Hosmopel/Antonov norr om Kiev, där ukrainska lokalförsvarsförband tvingade tillbaka ryska elitförband.
Landstigningar vid Odessa står nog heller inte på dagordningen, efter att osäkerheten om ukrainska kustrobotar visade sig befogad, när ukrainarna nyligen sänkte ett landstigningsfartyg.
Sabotage verkar ha fungerat för ukrainarna mot järnvägslinjer i Ukraina och även i Belarus. Detta försvårar framgruppering av ryska förband, som är mycket beroende av järnvägstransporter, då de ryska fordonens och stridsvagnarnas uthållighet och räckvidd är begränsad.
Civil- och cyberförsvaret i Ukraina håller. Efter inledande ryska överbelastningsattacker av data-system i december har man inte hört talas om framgångsrika attacker för att penetrera och stänga ner samhällskritiska system. Telefonnäten, betalningssystem och elsystemen fungerar i stort sett i alla delar ar Ukraina, utom i Mariupol, som är isolerat.
Avgörande för den ukrainska försvarsförmågan är att försörjningsvägarna förblir öppna så att de får ersättning av pansarvärn, kortdistansluftvärn och ammunition. Förbrukningen är mycket hög, vilket syns i de ryska förlusterna. Dessa är ”osäkra” men de uppgår uppskattningsvis till mellan 10 – 15 000 döda, Ukrainas officiella siffror är lite högre med över 18 000 stupade ryssar. Antalet skadade är erfarenhetsmässigt tre gånger större. Det totala antalet skadade och döda uppgår då till mellan 40 och 60 00 man ur en inledande styrka på 190 000 man. Det motsvarar 20 till 30 % av förbanden, vilket är mycket högt. Stridsvärdet hos kvarvarande förband är därmed mycket reducerad.
Informationskriget har globalt vunnits av Ukraina. Putin har stöd för sin ”speciella militäroperation” i Ryssland. Men, sanningen om förlusterna kommer att komma fram till sörjande föräldrar när kistor eller brev om deras söners bortgång kommer hem. I Afghanistan förlorade Sovjetunionen 10 000 soldater under tio år. Som det ser ut nu så kan Ryssland ha förlorat lika många soldater under en månad. Den ohyggliga sanningen kommer att tränga fram. De sovjetiska förlusterna var en avgörande anledning att befolkningens stöd till regimen sviktade.
Det mest oroande på kort sikt är den ryska belägringen och stormningen av Mariupol där försvararna saknar allt utom motståndsviljan men den kraften tar slut om de inte får mat och ammunition.
Båda sidor behöver en paus av olika skäl. Kreml använder den för att reorganisera och omgruppera sina styrkor efter sitt misslyckande och för att därefter ta delmål, som Donbas och Luhansk, utan att ändra sitt strategiska mål att kuva Ukraina. Taktiken förändras till att avskilja delar, belägra städer, blockera hamnar, samt att förstöra ekonomin och infrastrukturen med robotattacker.
Det talas om olika scenarier eller utfall; ett är en delning ungefär som efter Koreakriget 1953, ett annat är landavträdelser som efter det finska vinterkriget 1940 och ett tredje är ett mirakel – och sådana sker och har redan skett i Ukraina, där de ryska förlusterna är så att de inte orkar mer just nu.
Dessutom kanske Putin får internt tryck på sig och inser att de ekonomiska konsekvenserna blir för omfattande. Ledningen, med eller utan Putin, inser att de måste söka en lösning utan ytterligare landvinster, men där Ryssland eventuellt behåller Krim och de redan tagna delarna av Donbas och Luhansk i förening med att Ukraina förblir neutrala, men med en väst koppling till NATO och EU
Ja, vad vet vi egentligen, inte mycket – det är som vanligt. Men modet förhåller sig till massan som tio till ett och den fria viljan i världen kan inte slockna, så allt kommer – nog – att bli bra, men det dröjer tyvärr lång tid och med stora uppoffringar, lidande och död.
Ryssarna är uthålliga. De kan ta rätt stora förluster och Putin i Kreml kommer att föra fram reserver och väst kommer att försörja de ukrainska förbanden till det yttersta, så det mest sannolika är att kriget får ett långvarigt förlopp, med förödande effekter för Ukraina och Europa, eftersom det vare sig är möjligt eller önskvärt att uppnå en förhandlingslösning med Putin, så länge ukrainarna inte vill. Men, i det långa loppet har dock Ryssland inte en chans att uppnå sina mål, vilket är den ljuspunkt i mörkret vi har.
Nils Bildt
Civilekonom, DHS, BPF, RR JohO och överste vid Livgardet
