Viktor Lundquist, om att 2020-talet kommer att innebära stora säkerhetsutmaningar, men att livet samtidigt lär fortsätta och världen kommer att bli allt bättre.
Även Nordkoreas kärnvapenambitioner oroar.
Decennieskiftet från 10-tal till 20-tal ackompanjerades i vanlig ordning av sammanfattande och tillbakablickande årskrönikor. Som regel med en viss dystopisk eftersmak. Det är varken förvånande eller anmärkningsvärt utan helt rätt. Det finns all anledning att känna oro.
Klimatkrisen, auktoritära regimer på frammarsch, och nu senast ett betydligt mer instabilt globalt säkerhetsläge i och med den upptrappade konflikten mellan USA och Iran.
Men trots detta är det viktigt att påminna om att världen för väldigt många människor har blivit och blir en betydligt bättre plats för varje dag som går, och hur innovationsförmåga fortsätter att bryta barriärer.
Bland de positiva nyheter som inte fick de allra största rubrikerna under 2019 märks bland annat hur regeringsallierade militärmiliser i Nigeria frisläppte uppemot 900 barnsoldater, och hur både Tanzania och Moçambique kriminaliserade barnäktenskap. Rwandas president Paul Kagame valde att benåda 367 kvinnor som tidigare fängslats för att ha utfört aborter, och väpnade grupper i bland annat Centralafrikanska republiken och Myanmar signerade avtal kring ett stopp av rekrytering och användande av barnsoldater.
Sydafrika, Frankrike, Kosovo och Georgien valde under fjolåret att förbjuda all form av barnaga, vilket gör att nästan 60 länder nu infört dessa regler. Detta kan kanske låta som en låg siffra, men i det långa perspektivet är det en klar förbättring och positiv trend – år 2000 var antalet länder endast 11.
Och långa perspektiv är utifrån dess icke-sensationella och klickvänliga natur något som idag får dåligt med uppmärksamhet, men även här syns många positiva trender. 2010-talet var faktiskt på många sätt det bästa decenniet någonsin – precis som de flesta decennier före det.
För trots att världens befolkning fortsätter att öka, är det också så att en allt större andel barn överlever in i vuxen ålder. Under de senaste trettio åren har ungdoms- och barnadödligheten minskat med mer än 50 procent. Och förekomsten av lunginflammation, vilket är den vanligast förekommande orsaken till död bland unga, fortsätter också att minska i stadig takt.
Förekomsten av HIV-relaterade dödsfall föll år 2018 till cirka 770 000, vilket är en minskning på 33 procent jämfört med 2010, då motsvarande siffra var 1,2 miljoner.
För bara fem år sedan hade uppemot hälften av Indiens befolkning inte tillgång till toalett eller annan sanitär utrustning, en siffra som idag istället endast ligger på cirka sju procent.
År 1990 omfattade FN:s milleniemål en ambition om att den globala fattigdomen skulle reduceras med femtio procent till 2015. Målet nåddes fem år tidigare än väntat, och enligt de senaste uppskattningarna lever nu endast tio procent av världens befolkning i extrem fattigdom (att jämföra med 36 procent när målet sattes). Rent teoretiskt skulle varje dag de senaste 25 åren kunna innefatta en tidningsetta med rubriken ”Antalet människor som lever i extrem fattigdom föll igår med över 100 000”.
Antalet barnarbetare världen över fortsätter också att minska. År 2012 uppskattades mer än 260 miljoner barn vara tvingade till barnarbete, och cirka 85 miljoner av dessa arbetade under direkt farliga förhållande som riskerade barnens hälsa och säkerhet. Bara fem år senare hade dessa siffror sjunkit med 50 respektive 15 miljoner.
Det är alltså uppenbart att världen på många sätt fortsätter att bli en bättre plats. Vad som kommer att ske under det kommande decenniet är det ingen som vet, och utmaningarna ska inte förminskas. När 2010-talet inleddes var det ingen som var bekant med begrepp och fenomen som den arabiska våren, fake news eller flyktingkrisen.
Men mitt i alla dessa omvälvande händelser, som naturligt ofta är det som präglar nyheterna, kan det vara värt att påminna sig om att mycket också är bra och fortsätter att bli bättre.
VIKTOR LUNDQUIST är biträdande redaktör för Säkerhetsrådet.
