Jurij Dmitriev har överklagat sitt fall till Rysslands högsta domstol. Kaa Eneberg följer justitiemordet på den världsberömde forskaren från Petrozavodsk som grävt fram sanningen om Stalins massmord i Karelen.
Bilder från Wikipedia. Till vänster bild på Stalins offer uppsatt i Sandarmokh.
Den karelskryske forskaren Jurij Dmitriev har nu i över fem års tid ställts inför ryska rättsinstanser och av olika domare dömts till alltifrån 3 till 13 års fängelse.
Hur den pågående rättsprocessen, den tredje i ordningen, slutar tycks ingen veta. Trovärdigheten i åtalet är starkt ifrågasatt. Anklagelserna mot den ansedda forskaren gäller sexuella övergrepp på adoptivdottern, den 12-åriga Natalja
Den 65-årige historikern har länge varit ledare för människorättsorganisationen Memorial. Den har lokalkontor i hela det forna Sovjetunionen och bedriver forskning om Stalintidens terror.
Genom grävningarna i den östra regionen Karelen med gräns till Finland har många svenska terroroffer från 1930-talet lokaliserats. De flesta tillhör gruppen Kirunasvenskarna, som emigrerade från Norrland till det unga framtidslandet Sovjetunionen.
Det karelska rättsväsendet har fört en något ojämn kamp om terrorn inom Sovjetunionen. På 1980-talet arbetade Dmitriev i medvind med sina avslöjanden om terroroffer. Folk tog tacksamt emot besked om avrättade anhöriga, men på 1990-talet började motgångarna.
Historikern Jurij Dmitriev ingick i ett team som grävde fram flera dolda gravfält i regionen. Sanningarna som fanns dokumenterade blev snabbt obekväma för myndigheterna.
Så fort en dom mot Dmitriev har fällts har en ny utfärdats. Hans försvarare har inte alltid hållits ajour med förändringar utan har tvingats följa processen från sin karantän på grund av Corona. Ibland har tidsmarginalerna varit små, endast någon dags frist. Försöken att försvåra försvaret av den isolerade Dmitriev har varit många.
Rent fysiskt har den plågsamma processen mot Dmitriev inneburit ständiga inställelser i den lokala domstolen i hemstaden Petrozavodsk i Karelen, till prövningar i olika speciella expertgrupperingar i bl.a. St. Petersburg. Och ständig åter inlåsning i en liten fängelsecell, oftast med okända och i flera fall sjuka cellkamrater. I flera brev har försvaret utan resultat påtalat risken för spridning av coronan för Dmitrievs redan försvagade hälsa.
Den för Dmitriev säkert plågsammaste prövningen är och har varit isoleringen i centralfängelset i Petrozavodsk och bristen på kontakt med familjen. Så har han bl.a. inte kunnat möta sin vuxna dotter Katerina, som mycket aktivt försökt bevaka hans fall genom möten och kontakter . Hon har dock oftast underkänts av de karelska myndigheterna med hänvisning till att hon skall framträda som vittne i rättsprocessen.
Plågsamt upplever Dmitriev och omgivningen anklagelser om att han skulle ha utnyttjat den lilla adoptivdottern Natalja sexuellt. Han och hustrun adopterade henne efter år av prövning från ett barnhem. Där hade hon vistats i två år av sitt liv utan kontakt med sin mor eller en farmor som nu dykt upp ur det okända och betalas av någon myndighet.
Oräkneliga stödgrupper för hans oskuld har nonchalerats. De inkluderar internationella forskare med stor auktoritet som alla vädjat om hans frigivning och uttalat sig om hans tillförlitlighet.
Adoptivdottern 12-åriga Natalja har tvingats vittna mot Dmitriev i domstolen. Experter har noterat att hennes svar varit ytterst korthuggna och ofta varit utformade så att man haft anledning att tro att hon inte uppfattat frågeställningarna.
Under de år hon gick i skola i Petrozavodsk under familjen Dmitrievs överinseende utvecklades hon snabbt med höga betyg
Hon greps av myndigheterna som 8-åring på skolgården och har sedan dess vistats i fosterhemmet hos den påstådda far- eller mormodern. Den äldre kvinnan har också ingående förhörts av de tre olika domstolar som tillåtits hantera fallet.
KAA ENEBERG, författare och journalist.
