I AB Kultur påstår Mats Svegfors att en kolumn i SvD, som Frivärlds Patrik Oksanen skrivit, skulle innehålla åsikten att inte Raad Al-Duhan skulle intervjuas. Eftersom AB Kultur avböjde repliken publiceras den istället här på Säkerhetsrådet.
Det verkar som att Mats Svegfors läser sina forna tidning som fan läser bibeln när han påstår att jag i SvD påstått att reportern på Ekot som granskade fallet Raad Al-Duhan inte ens borde ha talat med den person som hon rapporterade om. Det är en tolkning som är mig fullständigt främmande.
Min formulering var: ”Bara att söka kontakt med Raad Al-Duhan borde ha utlöst röd varningsflagg från Ekots chef. Det är inte en källa vilken som helst. Riskerna var inte okända”. Det verkar alltså vara den här formuleringen som vantolkas av den tidigare chefredaktören tillika tidigare vd:n för Sveriges Radio.
Tydligen kan inte en reporter i Svegfors värld utsättas för påverkan eller manipuleras. Eftersom jag hittills, efter över 30 år i branschen, inte sett några bevis för att superkrafter kommer automatiskt när man inträder på en redaktion så var min poäng arbetsledningens ansvar. Att prata om och identifiera riskerna i förväg, betona att inte dela med sig av internt material (eftersom det redan skett i Gävlefallet), att sedan följa upp kontakterna och ligga nära berörda reportrar för att skydda både medarbetare och redaktionens trovärdighet. Vilka skyddsåtgärder som faktiskt vidtogs kommer förhoppningsvis SR:s utredning att visa.
Det är märkligt att en av Sveriges mest erfarna publicister inte tycks förstå detta eller ens verkar vilja se problemet. Jag kan bara hoppas att vi faktiskt bara läser förbi varandra.
Patrik Oksanen