Hans Wallmark och Pål Jonson, om att försvarsministern lovar nya förband och materiel innan det ens finns en ekonomisk ram.
Rikskonferensen i Sälen är slut men debatten om försvars- och utrikespolitiken fortsätter.
Rikskonferensen i Sälen har avslutats. För i år. Men de försvars- och säkerhetspolitiska debatterna fortsätter. Vi moderater har markerat att totalförsvaret ska få nödvändiga resurser för att kunna genomföra en förmågeökning. Detta för att möta alla de hot vi ser i omvärlden – militära men även sådana som cyberattacker och påverkanskampanjer. En tydlig slutsats som dras brett är det försämrade säkerhetsläget. Det gäller inte bara i närområdet.
Sverige måste därför ompröva sin utrikespolitik för att kunna göra nytta på allvar.
Ryssland är fortsatt ett hot mot stabilitet och säkerhet i vår del av världen. Kriget mot Ukraina pågår ännu sex år efter den illegala annekteringen av Krim 2014. Kremls främsta fokus är att behålla makten, inte att genomföra reformer för vanliga ryssar. För att avleda uppmärksamheten från de många bristerna används en aggressiv utrikespolitik.
Flera talare – som exempelvis cheferna för Säpo och Must – har pekat på det faktum att Sverige redan idag är under angrepp. Det rör sig om rena cyberattacker och cyberspionage riktade mot svenska myndigheter och företag. Påverkanskampanjer som har allmänhet och makthavare som måltavla, och att främmande makt kan skapa sig inflytande genom företagsförvärv och att destabilisera landet genom att stödja organiserad brottslighet.
Slutsatsen blir oundvikligen att Sveriges försvar brett måste stärkas för att kunna hantera alla olika hot.
Moderaterna menar att Försvarsberedningens förslag ska genomföras för att stärka försvarsförmågan. Då räcker inte den överenskommelse om försvaret som regeringen har träffat med Centern och Liberalerna, vilken inte värdesäkrar tillskotten de närmsta åren.
Sverige har inte råd med ytterligare ett underfinansierat försvarsbeslut. Därför har vi moderater varit tydliga med att siffersätta vad beredningens förslag kan komma att kosta. Det handlar om att försvarsanslaget år 2025 ska höjas till 93 miljarder kronor vilket då motsvarar 1,5 procent av BNP – och inte de 84 miljarder år 2025 som regeringen och dess stödjande partier kommit överens om.
Försvarsminister Peter Hultqvist stod på scen i Sälen och lovade nya förband och materiel innan förhandlingen om vilken ekonomisk ram ens har påbörjats. Märkligt när han samtidigt riktar ett anklagande finger mot M genom att påstå att vi föregriper kommande förhandling genom att tala om pengar.
En rimlig ordning vore väl att först komma överens om vilka resurser som står till buds och sedan avgöra vilka konkreta förstärkningar av försvarets som är möjliga utifrån den ramen. Detta särskilt med tanke på att försvarsministern varit tydlig med att han vill ha ett försvarsbeslut med ett brett politiskt stöd. Hultqvists agerande får beskrivas som både populistiskt och djupt oansvarigt.
Utöver diskussionen om hotbilden mot Sverige och förstärkningar av försvaret så har situationen i Mellanöstern och specifikt i Iran och Irak tagit stor plats av naturliga skäl. Det sker stora omvälvningar i utrikes- och säkerhetspolitiken i det närmaste dagligen och det gör att vi i Sverige måste värdera hur vi använder vårt begränsade inflytande på bästa sätt.
För oss pekar kompassen i en tydlig riktning: Sveriges utrikespolitik ska utgå ifrån svenska intressen. I arbetet med att tillvarata dessa intressen ska våra gemensamma värderingar om mänskliga fri- och rättigheter, rättsstat samt marknadsekonomi alltid vara vägledande. Det är värderingar som inte behöver några enskilda strategier, utan ska genomsyra all svensk utrikespolitik.
Det allra mest grundläggande intresset för Sverige är landets och befolkningens säkerhet. Vi ska kunna säkra vårt sätt att leva och vara – vår självständighet. Utrikespolitiken spelar en självklar roll för att främja Sveriges säkerhet. Det handlar inte minst om att verka för en stark, regelbaserad världsordning och att fler människor ska leva i fred och frihet runt om i världen. Ytterst garanteras emellertid säkerheten av vårt samlade försvar.
Med de svenska intressena som grund – säkerhet, demokrati och välstånd – menar Moderaterna att Sveriges utrikespolitik bör ta en ny riktning:
För det första handlar det om att prioritera närområdet: Norden, Baltikum och likasinnade i Europa, inte minst Tyskland. Sverige bör ta ett förnyat och samlat grepp för att öka samarbetet med de stater vars intressen vi delar i vårt närområde. Lika viktigt är att ha ett långsiktigt perspektiv i att värna den transatlantiska länken, särskilt när den globala maktbalansen skiftar från väst till öst. Vi ska stå upp för multilateralismen i en tid när den är hotad.
Arbetet med att prioritera närområdet omfattar självklart också Europasamarbetet. EU är vår viktigaste utrikespolitiska plattform – genom EU kan Sverige få en starkare röst. Sverige bör bland annat driva på för en EU-gemensam Magntiskijlagstiftning, en realistisk utvidgningspolitik med fokus på Västra Balkan och en ambitiös frihandelsagenda.
Europasamarbetet kommer också behöva mejsla fram en gemensam hållning i fråga om Kinas globala maktambitioner. I denna process bör Sverige ha tydliga ingångar, genom att vi först på egen hand tar fram en Kinastrategi. Strategin ska vara bred och täcka allt ifrån frågor om industrispionage till mänskliga rättigheter.
FN-samarbetet är fortsatt viktigt. Som en av FN:s största bidragsgivare måste Sverige se till att systemet levererar verkliga resultat. Det behövs ett ökat ansvarsutkrävande, ytterst i form av uteblivna bidrag från svensk sida. Samtidigt ska vi lägga tungt fokus på de strukturer där FN faktiskt kan göra skillnad.
Det gäller till exempel arbetet med kärnvapennedrustning där Sverige ska värna de existerande processerna, och inte orealistiska stickspår.
Ny teknik gör att världen krymper, klimatförändringarna ritar om den geopolitiska spelplanen och säkerhetsläget blir allt mer oförutsägbart. Gårdagens hotbild har blivit dagens lägesbild och det måste vi förhålla oss till. Det kräver en starkare försvarspolitik och en mer relevant utrikespolitik för att värna Sverige och svenska intressen.
HANS WALLMARK är utrikespolitisk talesperson (M).
PÅL JONSON är försvarspolitisk talesperson (M).
