Journalisten Yrsa Grüne-Luoma ger en rapport från Gullrandasamtalen, Finalnds motsvarighet till Folk och Försvars Rikskonferens, som paradoxalt nog lämnar ett intryck av inåtvändhet.
Finlands geografiska läge sträcker sig från Östersjön i söder till Ishavet i norr. Detta i kombination med att Finlands östgräns också är NATO:s östgräns stärker landets geopolitiska roll. När Sverige blir medlem är det också första gången som alla nordiska länder ingår i en militär allians. Vad dessa förändringar innebär var temat för årets Gullranda-samtal 18-19 juni som den här gången hölls på presidentens slott i Helsingfors.
Temat för diskussionerna i år var ”Konkurrensen skärps, världen splittras – hur agerar Finland?”. I sitt inledningsanförande på söndag kväll sade president Sauli Niinistö att det finns ett stort antal länder som så att säga ”sitter gränsle över staketet” – med detta syftade han på hur man förhåller sig till i synnerhet Rysslands aggressiva angrepp på Ukraina.
Inne på samma linje var förre statsministern Alexander Stubb följande morgon. Stubb talade om tre grupper av länder: det globala väst dit han räknade in 50 länder, också Finland och Sverige, det globala öst där Kina leder en grupp på 25 länder och som tredje det globala syd. Denna grupp består av cirka 125 länder med Indien, Saudiarabien, Sydafrika och Brasilien som ledare för sin respektive region.
BRICS – det organiserade samarbetet mellan några av världens största och mest växande statstekonomier: Brasilien, Indien, Kina och Sydafrika – omfattar också Ryssland. President Niinistö tog upp det växande intresset för BRICS-gruppen.
– Såvitt vi vet har redan 19 länder uttryckt intresse för att ansluta sig till gruppen. Om detta skulle ske, skulle gruppen representera mer än hälften av världens befolkning, sade Niinistö i sitt öppningsanförande.
Det var tionde gången som Gullranda-samtalen arrangerades. Diskussionerna var ett av presidentens initiativ i början av hans första mandatperiod. Han ska ha inspirerats till initiativet när han deltog i Rikskonferensen i Sälen tidigare. Detta bekräftade Niinistö i sitt avslutningsanförande.
– Jag hänvisar till vad jag sade i går: när jag öppnade de första Gullrandadiskussionerna för tio år sedan sade jag att vi i stället för att tala förbi varandra behöver en öppen diskussion. Detta har jag haft som ledmotiv för Gullranda-diskussionerna genom åren, sade Niinistö.
Finlands försvar, NATO och Ryssland har varit genomgående teman under årens lopp. Så blev det också i år – med ett väsentligt tillägg.
Kina fick större plats i diskussionerna än tidigare.
Detta gällde i synnerhet den första paneldiskussionen där tre panelister – minister Jaakko Iloniemi, äldre rådgivaren i bolaget China Office of Finnish Industries Linda Jakobson samt professor Liisa Laakso, äldre forskare vid Nordiska Afrikainstitutet – borrade sig in de utmaningar geopolitiken utgör i dagens värld.
– Kina behöver Ryssland i sin kamp mot USA, framhöll Jakobson som påpekade att Kina som stormakt inte egentligen bryr sig om små länder.
Frågan om Taiwan har aktualiserats på ett annat sätt än förr på grund av kriget i Ukraina. Kopplingen till Kina är den att Ukrainas kamp för självständighet kan med kinesiska ögon ses som ett försök att rubba stabiliteten i det land – Ryssland – som man historiskt har hört till.
Finns det då en risk för militär konfrontation mellan Kina och USA gällande Taiwan?
Det är inte uteslutet, menade panelen, även om man var överens om att Kina i första hand skulle välja olika former av påtryckning ifall Taiwans självständighetsambitioner skulle stärkas.
De två andra panelerna handlade om Finland som militärt allierat land och om konkurrens och säkerhet inom tekniken.
Finland har konsekvent framhållit att ett svenskt NATO-medlemskap är viktigt, också för Finland. Man såg en möjlighet för Sverige att bli NATO-medlem redan i mitten av juli när NATO samlas till sitt toppmöte i Vilnius.
– Även om Sveriges NATO-medlemskap ytterligare fördröjs försvinner inte Sverige från kartan. Sverige är integrerat i mycket av NATO:s arbete även om landet ännu inte kan rösta, underströk generallöjtnant Kim Jäämeri, Finlands militära representant i EU och NATO.
I sitt slutanförande sade president Sauli Niinistö att Finland inte blivit större genom sitt NATO-medlemskap men nog säkrare. Detta för tankarna tillbaka till vilken betydelse det har att alla de fem nordiska länderna är medlemmar i NATO, den dagen också Sveriges medlemskap är ett faktum. Får Norden en större tyngd än summan av fem – som man ibland argumenterat för?
Finland väljer en ny president om ett drygt halvt år. Det är oklart om denna nya president fortsätter den tioåriga traditionen av säkerhetspolitiska diskussioner på Gullranda.
Man kan också notera att detta sista Gullranda-evenemang avvek från alla de tidigare på flera punkter. Presidentens sommarresidens Gullranda i Nådendal utanför Åbo genomgår en grundlig renovering. Därför fick slottet stå värd för diskussionerna i år. Inga slutna gruppdiskussioner ingick heller i programmet, allt var offentligt.
Men det som mest överraskade var att ingen från Sverige, Norge eller EU fanns med bland deltagarna i år. Tidigare har bland annat statsminister Jonas Gahr Støre och försvarsminister Børge Brede från Norge (2022 och 2017), statsminister Stefan Löfven från Sverige (2016) och Sveriges försvarsminister Karin Enstam (2014) deltagit i diskussionerna – plus NATO:s generalsekreterare Jens Stoltenberg, FN:s generalsekreterare António Guterres, Tysklands förbundspresident Frank-Walter Steinmeier och många svenska diplomater.
Någon egentlig förklaring som svar på en direkt fråga varför man i år valt annorlunda gav presidenten inte.
Språket denna gång var enbart finska, vilket kan vara en förklaring.
Men man kunde ändå ha breddat perspektivet genom att till exempel ta in DN-journalisten och Rysslandskorrespondenten Anna-Lena Laurén, som kan finska, i panelen om geopolitiken där Ryssland, Ukraina och Kina dominerade diskussionen. Nu blev det onekligen kvar en smak av inåtvändhet – paradoxalt med tanke på det färska finländska NATO-medlemskapet.
Yrsa Grüne-Luoma
journalist och tidigare ledarskribent vid Hufvudstadsbladet med säkerhets- och försvarspolitik som specialområde
