Beredskapspolisen skulle ha gjort skillnad under pandemin i att avlasta en hårt ansträngd polis, särskilt vid gränsbevakningen. Mikael Juul Sörensen jämför beslutet att lägga ned beredskapspolisen med hur Trump inte tyckte att USA behövde några pandemiplaner och ställer sig frågan om regeringen vill vara som Obama eller Trump i att hantera risker i samhället.
Det är tydligt att regeringen och ansvariga polischefer inte ser allvaret – hur länge kan man dra på ett beslut om att återinföra beredskapspolisen? undrar Mikael Juul Sörensen. Foto: Wikimedia Commons/Joakim Berndes/Vita huset
”Det enda som människan lär sig av historien är att det är ingenting som vi lär oss av historien.”
– George Bernard Shaw
Under president Obamas första mandatperiod utarbetade hans administration planer för att hantera kommande pandemier. Dessa lämnades över till president Trumps administration. En av de första åtgärderna den nya administrationen gjorde var att “slänga planerna i papperskorgen”. Till följd av Trumps syn på sin föregångare har det resulterat i att över en halv miljon amerikaner dött till följd av pandemin.
I Sverige fick fick Rikspolisstyrelsen (RPS) en ny förordning 2009 (2008:1087) om beredskapspoliser. I §2 stod det att beredskapspoliser som har ingått avtal med Rikspolisstyrelsen om tjänstgöring också får kallas in till en polismyndighet vid allvarliga eller omfattande störningar på samhället från ordnings- eller säkerhetssynpunkt, eller vid risk för sådana störningar.
Bakgrunden var ett förslag från RPS 2003 och som två oberoende utredningar instämde i. Men innan “bläcket hade torkat” började delar av cheferna på RPS polisavdelning att planera för en nedläggning, ivrigt påhejade av polisförbudet. Trots att polismyndigheten samtidigt började planera sin beredskap inför svininfluensan. De då 21 polismyndigheterna fick 31 augusti 2009 en promemoria med rubriken ”Möjligheten att använda andra personalresurser än poliser vid extraordinära situationer.” En av de mer användbara resurserna var beredskapspolisen.
Samhället hade då inga självklara handlingsplaner och det kunde lika gärna utvecklats till en allvarlig pandemi under hösten.
De tjänstemän på RPS, som hade kämpat hårt för den nya förordning, hade en plan för hur man skulle hantera den kommande pandemin. Beredskapen fanns på plats genom förordningen om beredskapspolis. De här tjänstemännen var den svenska motsvarigheten till Obama. Men det var ”Trump” som segrade. De högre cheferna på RPS som ville avskaffa beredskapspolisen ansåg inte att behovet fanns och de lyckades 2012.
Under första kvartalet 2021 hade Sverige bland de högsta smittotalen i Västeuropa. Vid den norska gränsen fick den underbemannade svenska nationella polisen hjälp av Försvarsmakten med att föra statistik över hur många som har kört in i Sverige. Hur många av dessa som var potentiella “superspridare” är okänt.
Stödet från Försvarsmakten upphörde då man från polisens sida hade fått tillräckligt med data för att kunna fatta beslutet att man själv kunde fortsätta med gränsbevakningen, men vid gränsen mot Finland handlar det om en underbemannad polisstyrka. Vid Lernacken i Malmö och Öresundsbron har pensionerade poliser tagits in. I ett inslag i SVT:s Sydnytt den 12 mars berättades det att 13 000 avvisats sedan december. Gränskontrollen i syd slukar resurser när minst 1000 arbetspass ska fyllas varje vecka. För att klara uppgiften har polispersonal från hela region Syd, där Skåne, Blekinge, Kronoberg samt Kalmar ingår, kallats in. Men även personal från andra delar av landet och pensionärer har fått hjälpa till. Den nationella polisen fungerar inte som man ger sken av.
Regeringen kommer med nya direktiv titt som tätt om hur man ska minska smittspridningen. En del av dessa berör den nationella polisen, vilket belastar deras verksamhet hårt. Polisen varnar också för att man inte har resurser att till exempel spärra av eller bevaka platser som allmänheten inte får vara på. Budskapet från polisen om resursbrist har varit återkommande under pandemin.
Den 11 mars 2021 trädde förändringar i regeringens så kallade begränsningsförordning i kraft. Förordningen innebär att en kommun kan förbjuda människor att vistas på en viss begränsad plats utomhus dit allmänheten har tillträde. Det kan röra sig om parker, torg, badstränder och exempelvis småbåtshamnar. Sverige har ett av Europas längsta kustband. Det är en uppgift polisen inte har resurser till.
Den 26 januari fick inrikesminister Mikael Damberg en skriftlig fråga om behovet av beredskapspoliser för gränsbevakning från ordförande i försvarsutskottet, moderaten Pål Jonson, och Centerpartiets försvarspolitiske talesperson Daniel Bäckström.
Inrikesminister Mikael Damberg (S). Foto: Regeringen.
Inrikesminister Dambergs svar blev ett icke-svar:
”Inledningsvis vill jag understryka att det aldrig tidigare har funnits så många poliser i Sverige som det gör idag. Under 2020 har antalet poliser ökat i samtliga polisregioner. Även det totala antalet anställda poliser och civilanställda är uppe i rekordnivåer och arbetet med att nå regeringens mål med 10 000 fler polisanställda fortsätter med full kraft, vi är nu mer än halvvägs. Myndigheten har idag en sammanhållen nationell organisation och en väl fungerande intern förstärkningsorganisation vilket gör det möjligt att flexibelt leda, förflytta och kraftsamla resurser över hela landet.”
Svaret han gav Pål Jonson och Daniel Bäckström hade ingenting med behovet av beredskapspolisen att göra. Inrikesministern avslutade sitt svar med följande ord:
”Regeringen konstaterar i totalförsvarspropositionen att det är angeläget att göra en översyn av personalförsörjningen inom det civila försvaret som helhet, vilket inkluderar det eventuella behovet av förstärkningsresurser, såsom en beredskapspolisorganisation. Det bör samtidigt övervägas om en sådan översyn av personalförsörjningen även bör omfatta en bredare hotbild, de hybrida hoten och allvarliga fredstida kriser. Ambitionsnivån för detta område behöver samtidigt anpassas efter de finansiella förstärkningar som regeringen har aviserat att fördela inom det civila försvaret.”
Det finns inga planer att ens titta på författarnas skriftliga fråga. Inte ens regeringen verkar ha förstått sakfrågan, utan lutar sig mot Nationella operativa avdelningens försäkringar och de polischefer som, likt Trump, inte trodde pandemier kunde hända.
Regeringen kommer återkommande med nya direktiv om hur man ska försöka minska spridningen av covid-19. En del av dessa direktiv berör den nationella polisen vilket belastar deras verksamhet hårt. En snabbutredning om återinförande av beredskapspolisen skulle vara fullt möjlig och mer rationell istället för en tidsödande utredning av hela civilförsvarets personalförsörjning. Under tiden har folk tröttnat på direktiv om begränsningar och nyordet ”restriktionströttheten” breder ut sig. Samtidigt försenas vaccinleveranser och demonstrationer runt omkring i Europa mot restriktionerna har blivit våldsamma. Även i Sverige har vi sett demonstrationer och poliser som skadats lindrigt. Här skulle §2 i förordningen från 2009 varit användbar:
”Beredskapspoliser som har ingått avtal med Rikspolisstyrelsen om tjänstgöring får också kallas in till en polismyndighet vid allvarliga eller omfattande störningar på samhället frän ordnings- eller säkerhetssynpunkt, eller vid risk för sådana störningar.”
Det är tydligt att regeringen och ansvariga polischefer inte ser allvaret. Vi har levt under en pandemi i över ett år. Hur länge kan man dra på ett beslut om att återinföra beredskapspolisen? Regeringen måste fatta ett snabbt beslut. Lika snabbt och självklart som andra snabbutredningar blivit verklighet kan beredskapspolisen bli verklighet.
Den stora frågan är om regeringen vill vara som Obama eller Trump? Nya pandemier och andra kriser kommer att komma och då måste polisen ha resurser.
Mikael Juul Sörensen
Sakkunnig i polisens krisberedskap samt beredskapspolis.
