Ann Linde, om den vikt regeringen fäster vid frågan om Raoul Wallenbergs öde i sovjetisk fångenskap.
Först och främst skulle jag vilja tacka undertecknarna av det öppna brevet från den 27 januari om Raoul Wallenberg. Hans gärningar symboliserar det svenska arbetet för mänskliga rättigheter och fortsätter att inspirera människor av alla åldrar och härkomst. På dagen 75 år efter hans försvinnande hade jag privilegiet att tala till församlade på en minnesceremoni som hölls på det torg i Stockholm som bär Raoul Wallenbergs namn. Jag talade om Raouls prov på medmänsklighet och civilkurage som bidrog till att rädda tiotusentals människor undan Förintelsen.
Jag sade också att regeringen inte kommer ge upp sina ansträngningar att få fram sanningen om Raouls öde där transparens måste vara den vägledande principen.
Den statliga offentliga utredningen ”Ett diplomatiskt misslyckande” från 2003 identifierade flera svenska tillkortakommanden i hanteringen av hans fall, särskilt under de viktiga åren direkt efter andra världskriget, och gav anledning till befogad självrannsakan och reflektion. Praktiskt taget hela utrikesdepartementets arkiv i frågan är tillgängligt för allmänheten sedan augusti 2019, och omfattar totalt 170 000 sidor varav bara 250 sidor fortfarande bedöms innehålla uppgifter som omfattas av sekretess, men inga av dessa dokument är av relevans för att utröna vad som hände Wallenberg.
Sedan 2001 då den svensk-ryska arbetsgruppen efter tio års arbete publicerade en slutlig redovisning av sina resultat har delvis nya uppgifter framkommit som stärkt möjligheten att en viss ”fånge nummer 7” i Lubjankafängelset i själva verket var Raoul Wallenberg. Flera av dessa utsagor ligger långt tillbaka i tiden och deras innebörd och relevans för arbetet med att skapa klarhet i Raoul Wallenbergs öde bör främst diskuteras av experter. Det är värt att påminna sig om att UD:s enheter inte bedriver någon egen forskning i Wallenbergs ärende.
UD har de senaste sex månaderna ägnat ansenligt med tid och resurser åt att bistå anhöriga till Wallenberg och forskare i deras ansträngningar. Å deras vägnar skickade Sveriges ambassad i oktober 2019 en förfrågan till den ryska sidan om tillgång till dokument som bland annat berör ”fånge nummer 7”. Under mitt möte med utrikesminister Lavrov i Moskva den 4 februari inskärpte jag personligen den vikt regeringen fäster vid frågan om Raoul Wallenbergs öde i sovjetisk fångenskap och fick till svar att den ryska sidan stod redo att samarbeta, även om deras uppfattning är att all tillgänglig information redan har lämnats ut.
Jag överlämnade också över ett brev från de anhöriga ställt till chefen för det ryska utrikesministeriets arkiv.
Wallenbergs ärende förblir öppet och jag hyser en gemensam förhoppning med undertecknarna av det öppna brevet om att en dag få veta vad som hände honom.
ANN LINDE är utrikesminister (S).