Redaktörer kommer, redaktörer går, men Säkerhetsrådet består. I dag tar Patrik Oksanen, redaktör, och Viktor Lundquist, biträdande redaktör, över stafettpinnen. Här presenterar Patrik Oksanen tankar för redaktörsskiftet.
Läs pressmeddelandet om nya redaktörer till Säkerhetsrådet.
Patrik Oksanen är ny redaktör för Säkerhetsrådet. Foto: Henrik Sundbom
I oroliga tider behövs trygga institutioner. Säkerhetsrådets ambition är oförändrad. Att vara ett unikt forum för en kvalificerad diskussion om utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik i Sverige, i Europa och i världen – och med gott om plats för frågor som ligger i medial skugga. Institutionen består, även om redaktörerna ändras.
Säkerhetsrådet har spelat en viktig roll att härbärgera en vital del av det politiska samtalet för försvar- och säkerhet alltsedan bloggen grundades av Mats Johansson 2015. Det finns inget annat ställe i svensk debatt som fångar debatten så brett och så djupt. Det är ett forum som delas av ministrar med debattörer som tar sina första prövande vingslag i det offentliga samtalet. Vi ska fortsätta vara en plattform för både studenten och professorn, för både ungdomspolitikern och ministern, för både generalen och rekryten. Ämnesmässigt spänner vi över allt som kan påverka svensk säkerhet direkt och indirekt. Inget ämne är för stort eller för smalt för att kunna platsa. Säkerhetsrådet är sedan länge etablerat i den svenska debatten, och det är just blandningen och bredden som gör forumet unikt.
I närtid kommer säkert det amerikanska presidentvalet och hur det påverkar vårt transatlantiska band och den europeiska säkerheten att dyka upp. Även med en Biden-seger finns det skäl att vara bekymrad över den långsiktiga utvecklingen av USA:s intresse och inställning till europeisk säkerhet, hur ska ett litet land som Sverige agera för att bygga säkerhet? Hur ska EU utvecklas, och vad förmår EU att göra?
Ett annat ämne som vi under året kommer att lyfta är gråzonen, hur ska Sverige bygga motståndskraft för att hantera komplexa säkerhetsutmaningar? Säpo har varit ute och varnat för cyberintrång på nästan industriell nivå. Norska regeringen pekade ut Ryssland i veckan bakom angreppet på Stortinget. Kina och Ryssland är de två stora aktörerna bakom cyberangrepp, men även Iran och andra är en del i den här växande säkerhetsutmaningen.
Självklart kommer processen kring försvarsbeslutet och dess genomförande att märkas också. Hur ska framtidens försvar byggas när teknikutvecklingen går allt snabbare? Försvarspropositionen som presenteras idag handlar mer om att bygga volym och återknyta den viktiga folkförankringen än att svara på de tekniska svåra utvecklingsfrågorna. Den debatten behöver fortsätta.
Vi kommer att fortsätta arbetet med att utveckla plattformen och forumet för samtal och fördjupning. Hur det kommer att se ut och vad det innebär kommer med tiden att visa sig.
Tillsammans med den erfarne Viktor Lundquist, som är nygammal i rollen som biträdande redaktör, ser jag fram emot att vårda den säkerhetspolitiska debatten i Sverige i samspel med debattörer och läsare.
Debatten kommer bara att bli viktigare under ett årtionde som har alla förutsättningar att bli det mest stormiga på länge. Att 20-talet inleddes med en pandemi redan under det första kvartalet, med stängda gränser och oreda, kunde få ha gissat där på nyårsaftonen känns som rätt så typisk för vår tid. Utvecklingen i Belarus, striderna i Nagorno-Karabach, Turkiets konflikt med Grekland, Syrien, Libyen, Persiska viken, Yemen, Mali, Koreahalvön, Sydkinesiska sjön, hoten mot Taiwan, ja listan på saker som skulle kunna eskalera kan göras hur lång som helst.
Redaktörer kommer, redaktörer går. Institutionen består. Säkerhetsrådet fortsätter sin resa mot framtiden tillsammans med er läsare och debattörer.
Patrik Oksanen, tillträdande redaktör
PS Självklart kommer vi att söka debattörer i Sverige såväl som i Finland som vill ta upp aspekter kring det svensk-finländska försvarssamarbetet. Sverige och Finland har aldrig stått varandra närmare sedan rikssprängningen 1809 än vad man gör i dag. Men mycket återstår, särskilt i att bygga bred kunskap och förståelse för varandra och vår gemensamma historia, här illustrerat av marskalk Mannerheims avskedstal till den Svenska frivilligkåren efter Vinterkrigets slut.
