Det finns ännu ett område med risk för konflikt mellan Armenien och Azerbajdzjan, det är den för många bortglömda azeriska exklaven Nachitjevan. Exklaven ligger inklämt mellan Armenien och Iran, och riskerar att dras in i konflikten varnar Ingmar Oldberg, associerad forskare inom Ryssland-Eurasien-programmet på Utrikespolitiska institutet och tidigare forskningsledare på FOI.
Karta över konflikten. Källa Wikipedia.
Azerbajdzjans konflikt med Armenien om enklaven Nagorno-Karabach (NK) (se Utrikesmagasinet 6 oktober 2020) har i media alltid överskuggat problemen med dess exklav Nachitjevan, som ligger inklämd mellan Armenien och Iran och med 8 km gräns till Turkiet i norr. Konfliktområdena hänger dock nära samman och det finns risk för en upptrappning, som direkt involverar de regionala stormakterna Turkiet och Iran och indirekt dessas allierade USA respektive Ryssland.
Medan NK domineras av kristna armenier (150 000 före kriget) och har utropat en självständig republik (Artsach) som bara erkänns av Armenien, utgörs Nachitjevans (Nachtjivans) befolkning (450 000 2018) numera helt av muslimska azerier, sedan armenierna flytt (1917 utgjorde de 40%). Området blev en del av det ryska imperiet 1828 liksom så småningom hela Kaukasien. Under Första världskriget hade det olika herrar men 1920 återerövrades det av sovjetryska trupper. Det blev en autonom sovjetrepublik tillhörande sovjetrepubliken Azerbajdzjan 1924, förklarade sig självständigt från Sovjetunionen först av alla 1990, men blev åter en autonom republik med eget parlament under Azerbajdzjan när Sovjet föll samman året efter.
Nachitjevan leddes vid denna tid av Heydar Aliev, som kom därifrån och hade återvänt efter en karriär i Sovjetunionens högsta ledning. 1993 valdes han till president i Azerbajdzjan och förblev allsmäktig president till sin död 2003, då han efterträddes av sin son Ilham, som fortfarande har makten. Klanen Aliev har ett starkt fäste i Nachitjevan, som är känt som den mest repressiva delen av landet.
När kriget med Armenien om NK bröt ut 1988, stängde Azerbajdzjan (efter beskjutning) järnvägen till Armenien längs sydvästgränsen. Därmed drabbades 85% av Armeniens järnvägsburna godstrafik – ett hårt slag mot landets ekonomi – men även Nachitjevan blev avskuret från resten av Azerbajdzjan. Strider utbröt också längs Nachitjevans gränser och Armenien erövrade 1992 en liten azerisk enklav (Kirki) vid vägen till Jerevan. Turkiet stängde hela sin gräns till Armenien, sände fram trupper och sköt över gränsen. Även Iran hade militärövningar vid gränsen till Nachitjevan, men Rysslands förstärkning av sina styrkor i Armenien avskräckte från eskalering.
För att lösa konflikten framlade USA den s.k. Goble-planen som gick ut på att Armenien skulle få delar av NK och korridorer dit i utbyte mot en korridor till Nachitjevan genom Meghri-området i södra Armenien vid gränsen till Iran, och Azerbajdzjan visade visst intresse för planen. Senare erbjöds Armenien också tre miljarder dollar för att gå med på ett byte.
Men kriget ”vanns” 1994 av Armenien, som ockuperade såväl största delen av NK som azerbajdzjanska områden väster och söder därom fram till sin östgräns, varvid uppemot en miljon azerier och armenier flydde till sina ”hemländer”. Goble-planen blev inaktuell då Armenien ville behålla och utveckla sina kontakter med Iran. Armeniens järnvägsbolag (som köpts upp av Ryssland) beslöt 2013 bygga en linje till Iran som skulle ingå i ett system från Persiska viken till Svarta havet och även ansluta till Kinas storstilade Belt and Road-projekt. Azerbajdzjan hade liknande planer och öppnade 2007 en bro över gränsfloden Aras från Nachitjevan till Iran, som blev en viktig transportlänk mellan landsdelarna.
I september 2020 gick så Azerbajdzjan till attack för att återta NK och en framstöt gjordes söder därom i riktning mot Nachitjevan. Bakgrunden till anfallet är att landet sedan 1990-talet tack vara stora inkomster från sin olje- och gasexport väsentligt stärkt sin militärmakt och skaffat sig både ett numerärt och teknologiskt övertag över Armenien. 2013 skapades en ny armégrupp i Nachitjevan med 20 000 man, som utrustats med olika slags moderna vapen, bl.a. artilleri, som kan nå Jerevan. Detta har ökat Armeniens oro för en andra front mot Azerbajdzjan.
Azerbajdzjan har importerat huvuddelen av sina vapen från Ryssland, men på senare år även införskaffat avancerade vapen såsom drönare från Israel (som planerat att angripa Iran från Azerbajdzjan), och antitankmissiler från Sydkorea. Aliev har vidare fått stöd från Turkiet, som under president Erdogan för en alltmer expansiv och ”nyosmansk” utrikespolitik och nu liksom 1992 erbjuder all möjlig hjälp till det närbesläktade Azerbajdzjan att återerövra NK. Turkiet har levererat vapen, flyttat fram trupper mot gränsen och hållit gemensamma militärövningar med styrkorna i Nachitjevan och nu senast enligt uppgift sänt soldater till Azerbajdzjan. Turkiet har redan en väg till Nachitjevan (E99) och har intresse av en landförbindelse vidare till Baku. — Georgien, Armeniens kristna grannland i norr, försöker ha goda relationer med både Armenien och Azerbajdzjan men inte erkänner erövringen av NK. Det har stängt sina gränser för militära transporter till båda länderna, vilket är ett problem särskilt för Armenien, och önskar en fredlig lösning på konflikten.
Armenien å sin sida stöds främst av Ryssland, samtidigt som det säljer vapen till Azerbajdzjan och försöker medla i konflikten, delvis tillsammans med västliga stormakter i den s.k. Minsk-gruppen. Ryssland har kulturella och religiösa band med Armenien och stort inflytande över Armeniens ekonomi. Som enda land i Kaukasien är Armenien medlem i den ryskdominerade Eurasiska ekonomiska unionen (EEU) och – framför allt – i försvarsorganisationen CSTO, som förpliktar Ryssland att ingripa om Armenien angrips. Ryssland har genom åren försett Armenien med alla slags vapen, från stridsvagnar till missilsystem och attackflyg. Det finns sedan länge en rysk militärbas norr om Jerevan, som förstärkts med luftförsvar. Nyligen sköts några av Azerbajdzjans turkiska drönare som kommit för nära basen ner. Dessutom finns en rysk gränspostering i södra Armenien, som kan störa den azerbajdzjanska framstöten mot Nachitjevan. Ryssland ser Kaukasus som sin intressesfär och motsätter sig Turkiets inblandning där liksom i Syrien, där Ryssland deltar i inbördeskriget på regeringens sida, medan Turkiet stöder rebellerna.
Konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien berör även Iran, som fått ta emot flyktingar och störts av skottlossning vid gränsen. Iran är intresserat handel med Armenien och iranier turistar i Armenien, som ses som ett hörn av Europa, och motsätter sig därför att Azerbajdzjan får landförbindelse med Nachitjevan. Iran har vidare en lång gräns mot Nachitjevan och genom historien haft stort inflytande där, mer än i övriga Azerbajdzjan. Iran förser vidare Nachitjevan med elenergi och vatten bland annat genom en gemensam damm över gränsfloden och utgör en transportlänk mellan Azerbajdzjan och Nachitjevan. Allt detta skulle kunna drabbas, om Turkiet ingriper i kriget. Framför allt oroar sig centralmakten i Teheran för att Ankara och Baku ska uppmuntra separatism bland de 16 miljonerna azerierna, som bebor norra Iran. Demonstrationer har förekommit mot Teherans stöd åt Armenien i kriget. USA har talat tidigare om att utnyttja de etniska motsättningarna i sin konflikt med Iran.
Även om Azerbajdzjan och Turkiet alltså stärkt sina ställningar gentemot Armenien vad gäller NK och Nachitjevan, finns det alltså starka motkrafter och risker för en eskalation av konflikten. Ankara stöder helhjärtat Baku men har ambitioner och problem i flera riktningar, gentemot Grekland, Cypern, Syrien, och Libyen, vilket allvarligt stört relationerna med EU och Nato, och konflikten med Armenien komplicerar de hittills goda relationerna med stormaktsgrannen Ryssland. Ryssland har en militärallians med Armenien men också relativt goda relationer med Azerbajdzjan och vinner mest inflytande genom bevarat status quo. Det senare gäller också Iran, som har goda relationer med Ryssland och gemensamma intressen med det gentemot USA. Alla staterna har nu en svår ekonomisk kris.
I det lilla bortglömda Nachitjevan sammanstrålar konfliktlinjerna.
Ingmar Oldberg
Associerad forskare inom Ryssland-Eurasien-programmet på Utrikespolitiska institutet och tidigare forskningsledare på FOI.
Azerbajdzjan med exklaven Nachitjevan. Källa Wikipedia.
