Aleksej Navalnyj har utmanat Putin. Nu ska han till varje pris svartmålas. Svartmålningen ska få oss att glömma bort Navalnyj och att det handlar om att hålla Ryssland ansvarig för mänskliga rättigheter, upprätthålla idén om rättsstatsprinciper och försvara integriteten i FN:s förbud mot kemiska stridsmedel. Patrik Oksanen, senior fellow och redaktör på Säkerhetsrådet, har tittat närmare på hur det går till.
”Det är så vardagen i informationskriget ser ut och syftet är att få oss att glömma”, skriver Patrik Oksanen. Foto: Wikimedia Commons/Roman Kubanskiy.
Regimen i Kreml är skakad över det stöd som Aleksej Navalnyj fått. Inte nog med att Navalnyj hade fräckheten att överleva mordförsöket med ett kemiskt stridsmedel, han kom tillbaka till Ryssland tillsammans med en video om miljardpalatset och hånet om att Vladimir är ”kalsongförgiftaren”.
Kremls svar är en omfattande kampanj där Navalnyj svartmålas, en kampanj som de senaste veckorna har trappats upp och som syns även i Sverige.
I den allmänpolitiska Facebookgruppen som samlar över 22 000 medlemmar är aktiviteten hög. Flera konton är inne och postar om Navalnyj. Här finns hembygdshistorikern som kan publicera flera inlägg rysk propaganda per dag och nästan lika intensiv är den som har en profilbild på en tystad Julian Assange.
Redan i augusti, när nyheten att Navalnyj behöver läkarvård, är dessa konton aktiva med egna poster eller kommentarer.
Navalnyj är inte förgiftad, det är en bluff, och är han förgiftad så är det inte Putin, eller som kontot med tystad Assange skriver: ”Navalny har dragit på sig mängder med fiender bland landets alla oligarker och andra skumraskfilurer i Ryssland.” När bevisen hopar sig ökar förnekelserna med påståenden som att proverna som visade spår av ämnet novitjuk har blivit kontaminerade i det tyska labbet och att allt är orkestrerat av CIA.
Det här är ekon från vad som pumpas ut från rysk statliga propaganda. Mönstret är välkänt från nedskjutningen av passagerarplanet MH-17 och förgiftningen i Salisbury. Kreml viftar med trollspöet och vips pumpar ryska statliga kanaler ut förvirrande och avledande berättelser, förstärkta av trollfabriker och botar för att ta sig vidare ut i det globala desinformationsekosystemet för att landa hos olika typer av extremmedia och nyttiga idioter som låter sig spelas av lögnernas tsar. Allmänheten ska passiviseras till att likgiltigt rycka på axlarna åt det som händer – för vad vet vi egentligen?
I Proletären (9/9-20) är rubriken ”Vem tjänar på att Navalnyj förgiftas”. Artikeln vill leda läsarna till att tro att det är USA som ligger bakom förgiftningen för att stoppa Putins gasledning NordStream 2. Läsare av högerextrema Fria Tider får ett inbäddat klipp från RT med rubriken ”Ryssland: Navalnyj ”jobbar med CIA”” (2/10-20) och budskapet att Ryssland minsann inte hittade något gift.
De senaste veckorna har insatserna höjts. Navalnyjs dramatiska återkomst, gripandet, rättsprocesserna och demonstrationerna är ett stegrande drama.
Kreml försöker få omvärlden att sluta bry sig. Massgripandet mot demonstranter och utvisningar av diplomater är bara en del av verktygslådan. Den andra delen är att vi i väst ska tycka att Navalnyj är en motbjudande person. Det handlar om reflexiv kontroll, vi ska tappa fokus och prata om något som i sammanhanget är irrelevant.
Demonstrationer för den fängslade Navalnyj i Ryssland. Foto: Wikimedia Commons.
Låt oss bara stanna upp och komma ihåg vad stödet för Navalnyj handlar om: Mänskliga fri- och rättigheter, att stå upp för rättsstatsprincipen och att reagera mot ett avskyvärt försök att mörda en oppositionell ledare med ett kemiskt vapen. Ryssland har för övrigt skrivit på konventionen som sedan 1997 förbjuder kemiska vapen.
Få ledande ryska politiker har i våra ögon en rak och obefläckad historia. Det är ur Navalnyjs historia, och hans flört med Putins ryska traditionella värden som nu används av Kreml för att få oss att byta ämne från förgiftning, fängelse och förtryck.
Anton Shekhovtsov, som är ledande forskare på bland annat om illiberal politik och rysk påverkan, konstaterar i ett inlägg på Free Russia Foundation att ”den pågående attacken mot ryske oppositionsledaren Aleksej Navalny påstådda nationalistiska läggning bär alla traditionella tecken på en reflexiv kontroll-operation som initierats av Kreml.”
Shekhovtsov pekar ut en särskild aktör med svenskt intresse, Aleksej Sachnin, som bodde i Sverige 2012-2019 och som positionerat sig som Putinkritiker trots att han bland annat tydligt fört fram Kremls budskap om Ukraina sedan kriget inleddes 2014. Shekhovtsov konstaterar att ”Sachnin riktar in sig på vänsterkretsar, inte bara i Sverige utan också i Norge och internationellt”.
Sachnin får uttala sig i Internationalen (22/1) där Navalnyj beskrivs med orden: ”har en bakgrund i den högerextrema och nationalistiska rörelsen som vill att Ryssland ska vara en del av den ”vita” västerländska gemenskapen, till skillnad från Putins mer euroasiatiska imperium som inkluderar många folkslag och religioner.”
Samtidigt säger Sakhnin: ”…det politiska projekt som Navalnyj kämpar för, den västvänliga liberalismen, är i djup kris nu.” Att ”högerextrem” och ”liberal” är motstående och inte förenliga spelar mindre roll i propagandans värld.
I Proletären (27/1) skriver Sakhnin själv om Navalnyjs bakgrund som just både nyliberal och högerextrem, där Navalnyj utmålas som en opportunist som hoppar mellan idéer för att hitta något som kan föra honom till makten.
I den engelskspråkiga nättidskriften Jacobin (31/1) slår Sakhnin redan i ingressen fast att Navalnyjs ”kameleontliknande skiften mellan liberalism och anti-immigrant nationalism visar att han inte är någon förkämpe för den ryska arbetarklassen”.
I sociala medieposterna vrids tonläget mycket högre efter Navalnyjs hemkomst. Kontot med den tystade Assange jämför med tänk ”om Åkesson liknat muslimer med skadedjur” och att om Navalnyj hade varit svensk hade han dömts för hets mot folkgrupp. I en annan post jämförs Navalnyj med rättsprocesserna mot katalanska separatister i Spanien och Julian Assange.
Hembygdshistorikern översätter en text från statliga propagandakanalen RT till svenska där Navalnyj beskrivs som någon som jämför människor med kackerlackor. Den postas i flera trådar i Facebookgruppen med över 22 000 medlemmar.
Det är så vardagen i informationskriget ser ut, syftet är att få oss att glömma att ryska säkerhetstjänsten FSB förgiftar oppositionsledare med kemiskt stridsmedel, att läkaren som räddade livet på Navalnyj plötsligt dör och att Ryssland griper tusentals demonstranter och utvisar diplomater som bevittnade demonstrationerna.
Patrik Oksanen
Senior Fellow Frivärld och redaktör för Säkerhetsrådet.
