Patrik Oksanen, om att låsningarna i försvarspolitiken kan lösas genom en förlängning av försvarsbeslutsperioden till 2028 och då nå 2 procent av BNP.
Vill regeringen visa ledarskap förhandlar försvarsminister Hultqvist utifrån inriktningen fortsatt rustning efter 2025. Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet
Svensk försvarspolitik har slagit knut på sig själv, vilket riskerar att slå tillbaka inte bara mot politiken själv utan också byggandet av svensk försvarsförmåga. Men lika mycket som politiken skapat låsningen så är det politiken som sitter på nycklarna att komma vidare. Men för detta krävs att man förmår att bryta med de egna ramarna.
Femåriga försvarsbeslut må ha fungerat när man underhöll försvarsförmåga eller skar ned. Men de är långt ifrån optimala när det gäller att bygga upp totalförsvaret från grunden.
Därför behöver den återinkallade Försvarsberedningen blicka längre än till 2025. Ett fortsätt politiskt och ekonomiskt åtagande att rusta Sverige även efter 2025 kommer att lösa ut låsningarna av att 60 miljarder kronor saknas.
Bakgrunden är att Försvarsberedningen lade fram en rapport i fjol med politisk enighet om vilket försvar man ville se fram till 2025. I beredningens förslag ingick kalkylen att kostnaden skulle landa på motsvarande omkring 1,5 procent av BNP 2025. När regeringen, efter diverse krumbuktande, till sist i höstbudgetförhandlingen med C och L accepterade målsättningen kom två bakslag.
Beredningen hade räknat med att kunna använda pengar för det nya försvarsbeslutet som Försvarsmakten redan nyttjat för att finansiera det förra ofinansierade försvarsbeslutet. Här handlar det om 36 miljarder kronor.
Försvarsberedningen hade gjort en uppräkning som inte ingick inte överenskommelsen i höstbudgeten 2020. Skillnaden mellan sätten att räkna är 24 miljarder. Totalt saknas alltså 60 miljarder kronor fram till 2030. Det är alltså delvis gamla underfinansierade försyndelser som kommit ikapp verkligheten, men delvis olika budgetprinciper som skapat problemet.
Samtidigt behöver svensk politik inse att Försvarsberedningens förslag inte är någon färdig eller snabb lösning på Sveriges försvarsunderskott, men en början på att lösa problemen.
Försvarsmakten konstaterar själv i årets budgetunderlag, som lämnades till regeringen i slutet av februari, att:
”kommande försvarspolitiska inriktningsperiod 2021-2025 bör ses som ett delmål mot att vidareutveckla den grundläggande försvarsförmågan även på längre sikt”.
Försvarsmakten pratar också klartext vilken nivå man har att jobba från:
”Då Försvarsmaktsorganisationen 2016 i grunden inte är utformad och dimensionerad för att möta ett väpnat angrepp finns på kort sikt stora begränsningar, särskilt vid händelseutvecklingar som kan uppstå i ett försämrat omvärdlsläge och vid högre konfliktnivåer”.
Det här leder sedan till en rad risker:
”Den operativa risken i perioden 2021-2030 består bl a av en fåtalighetsproblematik, vilken kan komma att innebära behov av att fokusera på vissa riktningar eller områden”.
Öppna källor, som Kungliga Örlögsmannasällskapet, har exemplifierat detta med att den svenska marinen idag räcker till för att hålla den så viktiga Göteborgs hamn öppet under en begränsad tid om man lämnar östkusten helt. Vilken politiker har modet att fatta ett beslut som innebär att kusterna i Östersjön lämnas utan marina stridskrafter?
En lång tid av kraftiga neddragning har slagit sönder både det militära och civila försvarets grundstrukturer. Investeringen som behövs göras omgående ger ingen stor utdelning i nya regementen eller högprofilerade vapensystem, utan handlar om att lägga en grund för en fungerande och uthållighet krigsmakt. Det handlar till exempel om ledning, underhåll, samband och säkerhet för befintliga förband så att de kan verka i enlighet med krigets krav.
I Försvarsberedningens förslag fanns en tyngdpunkt på att börja återställa armén. Det är också därför naturligt att när det saknas 60 miljarder kronor så blir förseningar på armén efter att man har lagt grunden. En del har i debatten tolkat det som att armén är missgynnad eller att Försvarsmakten skulle ha något emot armén. Det är både felaktigt och orättvist.
Försvarsmakten behöver balansera det lilla man har, lägga en grund så att allt ska fungera samtidigt som man måste ha förmåga här och nu för att möta hotbilder. Den avvägningen som Försvarsmakten lade fram i november är en analys som bygger på åtskilliga scenariospel, en metod som Försvarsberedningen inte haft tid att använda sig av.
I den politiska situation som idag råder med osäkerheten kring hur detta ska lösas är det lätt att se att riskerna är stora.
Inte bara att osäkerheten ökar om inte breda överenskommelser kan nås, utan också att helheten och balansen i Försvarsmaktens planering kan slås sönder när det blir ett politiskt russinplockande i förhandlingsspelet. Plockas grundfundament bort så blir försvarsbygget ostadigt. Det skulle även skada svenskt försvar och omvärldens förtroende för svenska politikers ansvarstagande.
En sådan utveckling är inte ödesbestämd i förhandlingarna. Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna hade i valrörelsen 2018 en målsättning om att försvarsbudgeten borde ligga på 2 procent av BNP till 2028. Sverigedemokraterna är också för en försvarsbudget på 2 procent.
Genom att förlänga försvarsbeslutsperioden till 2028 och då nå 2 procent av BNP skulle de onödiga låsningarna försvinna.
Tillskotten på vägen mot 2 procent av BNP löser ut beredningens underskott, särskilt om man räknar som beredningen hade bestämt sig från början att räkna. Dessutom kan pengar användas till att höja försvarsförmåga ytterligare, både på kort sikt och på lång sikt. Kryssningsrobotar och fler fartyg är saker som inte rymdes hos försvarsberedningen. Det är bara ett par exempel på steg som behöver komma i en inte alltför avlägsen framtid. Försvarsberedningen behöver också ta ansvar för att få det civila försvaret på plats, det är ytterligare kanske 0,1-0,15 procent av BNP efter 2025.
Vill regeringen visa ledarskap förhandlar Hultqvist utifrån inriktningen fortsatt rustning efter 2025. Annars är det dags att upprepa 1936 års försvarsbeslut – oppositionen får i höst köra över en regering som inte tar tillräckligt ansvar när orosmolnen hopar sig i världen.
PATRIK OKSANEN är senior fellow vid Frivärld,
