Svensk soldat spanar läget / U.S. Marine Corps photo by Lance Cpl. Frank Sepulveda Torres (Public Domain)
Denna artikel är en del av Frivärlds projekt Skuggberedning 2026, inom vilken vi löpande publicerar analyser från experter och kommentatorer. Läs rapporten ”Skuggberedning 2026” här.
Försvarsberedningen är åter sammankallad och befinner sig i ett läge som är allvarligare än sist. Det förra arbetet landade i försvarssatsningar om 2,6 procent av BNP, vilket bara ett år senare var överspelat av Natos toppmöte och ett svenskt åtagande på 3,5 procent. Politikens oförmåga att ta höjd för utvecklingen innebarett brutalt uppvaknande då experternas förutsägelse visade sig stämma. “För lite och för sent” får inte upprepas ännu en gång.
I rapporten Skuggberedning 2026: Sverige måste (fortfarande) rusta snabbare har Frivärld frågat tio experter och försvarsdebattörer i Sverige, Finland, Danmark, och Estland om hur de ser på det säkerhetspolitiska läget och Försvarsberedningens uppgift. Svaren tecknar en samstämmig bild: Sverige rör sig åt rätt håll, men i fel tempo och delvis med fel prioriteringar.
Läget är sämre och farligare
Det säkerhetspolitiska läget har försämrats ytterligare sedan våren 2024. Experterna beskriver ett hårdare, mer instabilt och svårförutsägbart läge. Ett pågående och systematiskt hybridtryck mot Europa sker i kombination med ett mer oberäkneligt USA. Syftet är att stegvis underminera funktion, sammanhållning och handlingsförmåga i våra samhällen.
Hotet från Ryssland kommer sannolikt att öka, både militärt och genom andra medel. Den största risken ligger inte i att vi överreagerar, utan i att vi reagerar för sent.
3,5 procent är ett golv
Försvarsberedningens tidigare nivåer framstår nu som djupt otillräckliga. Flera av våra respondenter ser 3,5 procent av BNP som en bottenplatta snarare än ett slutmål för svensk försvarspolitik. Lika viktigt är att dagens system inte klarar av att omsätta pengarna i verklig försvarsförmåga tillräckligt snabbt. Upphandling, miljöprövningar och officersutbildning bär fortfarande spår av en fredstida logik som inte rimmar med det säkerhetsläge Sverige nu befinner sig i.
Sverige måste tänka som en Nato-medlem
Sveriges försvar handlar inte längre bara om försvaret av svenskt territorium, utan om Sveriges roll i att stärka Natos strategi för försvar och avskräckning i Europa. Nato-medlemskapet är en nödvändig säkerhetsgaranti, men dess värde avgörs ytterst av Sveriges egen förmåga och av Europas vilja att ta större ansvar i en mer osäker transatlantisk relation. USA kan inte längre tas för givet. Förmågor som i dag i praktiken bara USA tillhandahåller måste också byggas upp i Europa.
Hotet är bredare än ett klassiskt angrepp
Sverige måste samtidigt förbereda sig för ett brett, utdraget tryck där militära och icke-militära medel integreras. Hybridangrepp, cyberoperationer, instrumentaliserad migration, kriminella nätverk som ombud och extremistmiljöer som verktyg för främmande makt. Sveriges främsta sårbarhet ligger i bristande samordning mellan våra olika sektorer och myndigheter. Motståndskraften avgörs ytterst av statens och samhällets förmåga att agera sammanhållet under press.
Fyra principer till Försvarsberedningen
Mot denna bakgrund rekommenderas Försvarsberedningen att utgå från fyra principer:
Hastighet före perfektion. Beslut som stärker förmågan här och nu måste prioriteras framför långsiktigt optimala, men långsamt realiserbara lösningar. Fara föreligger i dröjsmål.
Verkan före form. Organisationsfrågor, regionalpolitiska hänsyn och industripolitiska ambitioner får inte stå i vägen för det som faktiskt ökar Sveriges och alliansens förmåga i närtid.
Ansvar före antaganden. Sverige måste planera för ett läge där stödet från USA inte kan tas för givet och där Europa bär ett betydligt större ansvar för sitt eget försvar. Det innebär att bygga egen och regional förmåga med våra grannländer.
Allierade före vana. Sverige är Nato, Nato är Sverige. I varje steg av vår försvarsplanering måste vi överväga hur våra förmågor stärker och kompletterar våra allierade. Försvaret av Sverige börjar vid Karelska näset, Svalbard, Grönland, Narva och Suwalki.
Försvarsberedningens slutrapport den 20 november kommer att bedömas efter hur den bidrar till att Sverige i tid kan möta dagens hotbild. Det största misstaget vore att agera för sent. Det misstaget har försvarsberedning på försvarsberedning gjort tidigare. Det är hög tid att bryta ett destruktivt och farligt mönster.
Karl Agell är junior analytiker och koordinator vid Frivärld.
