Finland kan tumma på EU-sanktionerna mot Ryssland när det råkar passa landets egna intressen. Om man vill se positivt på avvikelserna kunde man hävda att Finland målmedvetet arbetar för att skapa den ”Helsingforsanda” som bland annat president Sauli Niinistö har argumenterat för skriver Yrsa Grüne-Luoma angående veckans besök från höga militärer från USA och Ryssland.
Skämdump från Twitter.
Hur man än väljer att se på saken handlar det om en balansgång som inte är alldeles enkel.
I onsdags träffade general Mark Milley, kommendör för USA:s försvarsmakt sin ryske kollega, general Valerij Gerasimov på finska statens representationsherrgård Königstedt i Vanda, strax utanför Helsingfors.
Gerasimov är sedan den ryska annekteringen av Krim 2014 belagd med inreseförbud i EU-området.
”Det här mötet betraktas som så viktigt att man kan göra ett undantag”, förklarade utrikesminister Pekka Haavisto på en presskonferens i New York i onsdags.
Samma dag som det amerikansk-ryska mötet hölls i Finland träffade Haavisto Belarus utrikesminister Uladzimir Makei. Ingen annan av EU-ländernas toppolitiker har på länge träffat medlemmar av president Alexander Lukasjenkos regering även om de sanktioner som pålagts Belarus inte direkt förbjuder kontakter.
Haavisto uppges regelbundet ha talat i telefon med sin belarusiske kollega. Haavisto uppgav för tidningen Helsingin Sanomat (HS) i ett telefonsamtal från New York att han har hållit sina europeiska kolleger underrättade om vad som avhandlats med Makei.
När det gäller mötet mellan Milley och Gerasimov var Finlands enda roll att erbjuda en mötesplats, uppgav Försvarsmakten i ett pressmeddelande. Försvarsmakten underströk att Finland inte deltog i mötet.
Vad som avhandlades på Königstedt hade parterna kommit överens om att hålla hemligt.
Något har ändå sipprat ut om vad som kan ha avhandlats.
Enligt Dave Butler, talesman för Milley, var syftet med mötet att fortsätta en dialog vars mål är att förbättra kommunikationen mellan de två ländernas militära ledning.
Nyhetsbyrån AP uppgav att Milley inför sin resa till Europa – där han träffade Nato-ländernas representanter i Aten innan han träffade Gerasimov – hade sagt att frågan om militära baser stod högt på agendan.
Amerikanska The Wall Street Journal skrev att Milley och Gerasimov diskuterade bekämpningen av terrorismen – en fråga som är högaktuell efter att talibanerna tagit makten i Afghanistan. Terrornätverket al-Qaida har ett fotfäste i Afghanistan och också det islamska IS eller Daesh har genomfört bombdåd mot talibanerna i bland annat Jalalabad.
Helsingin Sanomat (HS) skriver att det är möjligt att USA skulle tillåtas bli underhyresgäst i de militärbaser som Ryssland har hyrt i Kirgizistan och Uzbekistan. Någon form av överenskommelse med Ryssland behöver USA i alla fall om man planerar återupprätta militärbaser i Centralasien. Rysslands vice utrikesminister Sergej Rybakov har enligt AP varnat länderna i Centralasien för att tillåta amerikanska styrkor inom sina gränser.
Överste Petteri Kajanmaa, som leder institutionen för krigskonst vid Försvarshögskolan i Helsingfors sade till HS att USA var initiativtagare till mötet och den som bjudit in Ryssland till förhandlingsbordet.
”Samtidigt kom de att erkänna att Ryssland är så viktigt att man måste lyssna på det. Redan detta är en fjäder i hatten på både Vladimir Putin och Gerasimov”, sade Kajanmaa.
President Niinistö har upprepade gånger betonat att det är viktigt att upprätthålla en dialog mellan stormakterna också när de ömsesidiga relationerna är dåliga.
Men en enkel ekvation är det som sagt inte.
Man kan fråga sig vilken signal det ger omvärlden när undantag görs för EU:s sanktioner och en rysk toppfigur som general Gerasimov? Naggar det EU:s trovärdighet i kanterna – eller öppnar det för ökat förtroende och dialog?
Finland brukar hänvisa till sitt legitima behov av bilaterala kontakter med Ryssland eftersom det handlar om ett grannland. En viss uppmärksamhet väckte det när president Niinistö mycket snart efter den olagliga ryska annekteringen av Krim 2014 – som Finland skarpt har fördömt – återknöt kontakten med Putin.
Sveriges förra försvarsminister Karin Enström klädde mångas tankar i ord när hon deltog i de årliga Gullranda-samtalen år 2016. Enström uttryckte då sin förvåning över Putins förestående besök i Finland samma sommar.
Men Finland är knappast det enda EU-landet som är redo att göra undantag för Ryssland. För några år sedan följde Finland EU:s sanktioner till punkt och pricka i samband med ett OSSE-möte i Helsingfors. Det ledde till att hela den ryska delegationen, inte bara den av dess medlemmar som fanns på EU:s ”svarta lista”, uteblev från mötet.
Flera EU-länders representanter ansåg emellertid att man också då hade kunnat göra ett undantag. Andra EU-medlemmar hade motsatt sig att undantag görs.
I Finland har ingen större uppmärksamhet fästs vid att den ryske generalen beviljats inresetillstånd trots att hans namn finns på listan över personer som inte beviljas inresetillstånd i EU. Finlands argument för att göra ett undantag är att Finland vill stödja förhandlingsviljan mellan stormakterna.
Att Gerasimov under sitt besök träffade kommendören för Försvarsmakten, general Timo Kivinen, kan ännu skrivas på det kollegiala kontot.
Men att också president Sauli Niinistö tog emot Gerasimov kunde – borde – åtminstone ha väckt frågor. Så skedde icke. Förmodligen väljer man se det som en artighet med bilaterala förtecken att värdlandets president tog emot den ryske generalen innan denne åkte tillbaka till Ryssland.
Inte heller utrikesminister Haavistos agerande när det gäller Belarus har fått folk att höja på ögonbrynen.
Envist infinner sig samma fråga: stärker Finlands agerande EU:s trovärdighet – eller leder detta till att sanktionerna blir tandlösa papperstigrar i deras ögon som drabbats av EU:s sanktioner? Gagnar undantag som detta färska exempel EU på sikt – unionen kämpar ju som bäst för att öka sitt globala inflytande – eller finns det en risk för ytterligare inre splittring?
Finlands högsta politiska ledning har alltid varit noga med att understryka att Finland är en del av EU och att EU:s regler gäller Finland, också i relationerna med Ryssland.
Mötet i onsdags visar att reglerna är tänjbara och handlar om mer än att bara erbjuda en mötesplats.
Också detta kan av Ryssland betraktas som en fjäder i hatten.
Frågan är också om inte presidentspelet inför nästa val 2024 redan är igång. Niinistö kan inte bli omvald men han har arbetat målmedvetet för att inför OSSE:s 50 års jubileum 2025 kunde firas i en återuppväckt ”Helsingforsanda”. Haavistos agerande verkar som om han till varje pris ville lansera sig som det bästa alternativet som Niinistö-linjens väktare på presidentposten från 2024 framåt.
Yrsa Grüne-Luoma
Frilansjournalist och tidigare utrikes- och säkerhetspolitisk kommentator i Hufvudstadsbladet i Helsingfors
