Sanningen om Stalinterrorn ska förtigas

Kaa Eneberg, om att den nya rättegången mot historikern Jurij Dmitriev är i själva verket politisk.

Rättegången mot historikern Jurij Dmitriev förväntas nu, efter många uppskov, starta i dag i den karelska huvudstaden Petrozavodsk. Åtalet gäller sexuella övergrepp på hans 13-åriga adoptivdotter. Han har redan en gång friats från anklagelserna, som saknar minsta trovärdighet. Vad myndigheterna egentligen vill åt är hans historiska insatser för att avslöja och lokalisera begravda offer för Stalintidens terror. Ännu för 5-6 år sedan skördade hans arbete beröm. Då vallfärdade ryska och internationella forskare och släktingar till massgravarna som hållits hemliga sedan 1930-talet.

Det internationella intresset för den tidigare okände 63-årige Dmitriev har ökat rekordsnabbt sedan han arresterades för tre år sedan. Fram till dess hade hans arbete att blottlägga Sovjetväldets massmord hyllats och ekonomiskt stötts av den ryska staten. Den karelska staten ställde till och med upp med soldater som grävde fram massgravarna.

Dmitrievs drivkraft i det hårda och strävsamma arbetet som han har utfört i 30 år, är att rehabilitera de miljoner människor av olika nationaliteter som mördades främst under 1930-talet. Han har avslöjat hur offren sköts och sedan skyfflades ned i stora massgravar, ofta i ödetrakter som Karelen med landgräns till Finland. Där vittnar bl a två stora gravfält – Sandarmoh och Krasnij Bor – med massgravar om den grymma historien som myndigheterna nu vill stryka ett streck över.

Dessa invandrare ur olika samhällsskikt från 40-50- talet länder avrättades som samhällsfiender sedan de först genom hårt arbete bidragit till uppbyggnaden av Stalins “arbetarparadis”. Fabriker, kanaler, vägar och bostäder byggdes i rasande fart. Den största gruppen var finnar men även många tiotals svenskar s k kirunasvenskarna återfinns bland dem.

Sympatiyttringarna för Dmitriev har blivit fler, mer eller mindre dag för dag. De uttrycks i stödgrupper med alltifrån kända forskare och författare till vanliga medborgare av olika nationaliteter. Oräkneliga finländare har genom Dmitrievs arbete fått kännedom om sina försvunna släktingars öden. Det gäller också svenska kommunister främst från de norrbottniska malmfälten som ville delta i det nya samhällsbygget.

Dmitrievs försvar har hållit en låg profil och avstått från att mobilisera protestgrupper. Försvarets tunga argument är det stora stöd som Dmitriev åtnjuter i internationella forskarkretsar. Nya solidaritetsyttringar har inkommit från PEN i USA och Italien. Vid gripandet var han lokal ordförande för människorättsorganisationen Memorial.

Inga intervjuer har tillåtits med Dmitriev, som bara har skymtats mellan olika förflyttningar inom staden. Pressens tillträde till dagens förhandlingar torde vara ytterst begränsad med hänvisning till brottets art, pedofili.

Dmitrievs adoptivdotter Natalja togs för tre år sedan om hand under dramatiska omständigheter av myndigheterna, och anförtroddes åt en äldre kvinna som påstås vara en släkting. Hon sades ha lämnat flicka som treåring till ett barnhem.

Dagens Petrozavodsk, nära gränsen till Finland erbjuder inte någon gynnsam jordmån för politisk opposition. En museichef som samarbetat med Dmitriev har nyligen dömts till nio års fängelse på pedofilanklagelser. En lokal sympatisör som demonstrerat med lättsam grattishyllning på Dmitrievs födelsedag jagades i väg av robusta poliser.

KAA ENEBERG är författare och journalist.